måndag 28 juli 2008

Kryphål i dopningstest

En del idrottare kan dopa sig utan att det märks. Dopning (eng doping) är ett stort bekymmer inom både amatör- och elitidrotten, och lagom till OS i Peking har svenska forskare upptäckt att en betydande andel av befolkningen helt saknar en gen som är en förutsättning för att den klassiska T/E-kvoten* ska kunna användas som analysmetod för testosterondopning.

1 av 10 kan dopa sig med testosteron utan att det märks
I artikeln Genetiskt kryphål i dopingtest hittat av svenska forskare, publicerad i Läkartidningen nr 30-31, 2008, återges att Anders Rane, professor i klinisk farmakologi, och hans forskargrupp vid Karolinska Institutet, givit ett antal försökspersoner en engångsdos av testosteron och tagit urinprov på dem under 15 dagar. Fyra av 10 i denna grupp av testpersoner klarade urinprovet utan att hamna över det gränsvärde som är satt för testosterondopning. 9 procent av den svenska befolkningen saknar helt den gen som kodar för enzymet UGT** och skulle därmed teoretiskt kunna dopa sig med testosteron utan att det märks i analysen. Hos asiater saknas denna gen hos så många som 65-70 procent.

Kompletterande tester
Det finns andra, kompletterande, tester man kan göra för att säkerställa ett dopningsfall med testosteron. IRMS (isotopkvotsmasspektrometri) kan identifiera testosteron som inte är kroppseget. Har man dopat sig med testosteron under en längre tid så påverkas också andra steroider i kroppen som kan mätas, enligt Arne Ljungqvist, professor och ordförande i IOKs medicinska kommitté.

*) T/E-kvoten mäter kvoten mellan testosteronglukuronid och epitestosteron. En kvot högre än fyra anses vara positivt och leder vidare till vidare testning. Det kan också påpekas att T/E-kvoten har kritiserats tidigare på grund av att värdet fyra är generöst satt, och är detsamma för kvinnor som för män. (Egen anm.)

**) UGT står för UGT2B17, eller uridindifosfoglukuronosyltransferas. UGT gör testosteron vattenlösligt och därmed möjligt att utsöndra genom urinen.


Källa: Läkartidningen 2008;105:30-31:2078-9.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar